Kyckling och choklad
En vetenskaplig undersökning visar att bästa sättet att ladda inför Lidingöloppet är att en vecka innan frossa i grillad kyckling och Marabou mjölkchoklad med någon smetig fyllning. (Ingen fånig mörk, 70-procentig variant). Kräftor däremot, gör att man gärna går så kallad kräftgång genom loppet. D v s rasar från 50:e till 98:e plats på bara 22 km löpning.
Nu till själva loppet:
Alla väderprognoser talade om perfekt löparväder , nämligen 8 grader och regn. Tyvärr höll de inte vad de lovade utan solen vräkte ner och tempen kröp upp mot 15-16 grader. Trots dessa tråkiga yttre förutsättningar begav sig Heike och jag med cyklar ut på Liiidingö. Först forcerade vi en köttmur , bestående av löpare på väg till start (när jag hade fräckheten att försöka ta mig fram snabbare än dessa sengångare fick jag ett par helt regelmässiga axeltacklingar som gjorde att jag insåg det lönlösa i mitt försök.) Väl framme hittade vi våra blivande hjältar iklädda diskreta knalloranga skor och stiliga knälånga bruna strumpor. Efter att jag som rutinerad Lidingölöpare delat med mig av alla möjliga taktiska tips jag ligger inne med (såsom: kör hårt, spar lite kraft till sista milen, och "snygga strumpor") så small det till och fältet brakade iväg. Ibanez-Larz var antingen skrämd av risken att hamna i träsket efter 300 m eller så stärkt av välsignelsen som delades ut före loppet att han la iväg som en skållad råtta. Därefter följde våra övriga hjältar i startgrupp 1A: Tomas J, Fredrik S, Olof R och Mikael S.
Efter att ha skådat denna vackra syn var det åter dags att forcera den aldrig sinande strömmen av förhoppningsfulla löpare (bl a Christer och löpar-Uffe). Raskt ner till Kyrkviken och där kom då ganska snart en fyrhjuling med en baklängesåkande Magnus Carlegrim som måste ha missat oss. Annars hade han väl stannat och pratat lite med oss. Jag räknade löpare och med risk för ett sviktande minne så tror jag att Lars passerade som 33:a, Tomas som 52:a och Fredrik som 110:a. DET SÅG BRA UT ! (Men det gjorde det förra året också där).
Nåväl, nästa ställe att stå på var efter det lilla motlutet vid 20 km. Efter att med hjälp av rep och stigjärn tagit oss uppför den stog vi och säkert hundra andra sadister på krönet och väntade. Nu var det lite mer spridning på fältet. Fyrhjuling, kenyan, kenyan, kenyan, ken... nej hoppsan, en finne, kenyan sen följde de något blekare löparna. (bland de allra blekaste var Micke S, men tack vare klubbdräkten kunde vi identifiera honom) Lars hade här avancerat till en 21:a plats men såg lite tröttare ut nu, Tomas hade på grund av kräftor och för lite godis börjat tappa och hade nu Fredrik i hasorna runt 53:a och 60:a. Vi firade oss ner för backen och styrde med spänstiga steg kosan mot målet. Naturligtvis kunde inte jag nedlåta mig att stå på upploppet utan måste ju ge mig in 400 m in i skogen för att kunna ge några sista råd till våra löpare. Efter att de första 10 löparna passerat spekulerade vi i hur mycket Lars skulle tappa på sista milen. 11,12,13 DÅ KOMMER IBANEZ-LARZ Stark som en oxe, spänstig som en gasell och snabb som en iller. " DU LIGGER FJORTONDE" skriker jag. Lars ser oberörd ut och lägger på en väl avvägd spurt. Sen dröjer det inte så länge så kommer den taktiske mästaren Fredrik S på 50:e plats och rätt snart också Tomas-"jag tar mig bara runt"-Jennerstål. Genom att jag gav honom information att han låg 99 eller 100 (jag räknade nämligen även en dam) lurade jag honom till en spurt också, vilket resulterade i en hedrande
96:e plats. TRE man bland de hundra bästa i världen (det måste ju vara så eftersom det är världens största terränglopp) gör att Ola som satt löst efter förra årets flop nu åter har förtroende att lotsa våra krigare mot nya framgångar.
Nästa år har jag i ett svagt ögonblick lovat att jag också ska deltaga (ca 6 kilo lättare är det tänkt). Bland de hundra kanske blir svårt men sådär 120:e ska väl vara en lätt match.
Åk in och heja nästa år. Det är faktiskt skitkul. Per T.
P.S. För detaljerade resultat se Lidingöloppets hemsida.
Nu till själva loppet:
Alla väderprognoser talade om perfekt löparväder , nämligen 8 grader och regn. Tyvärr höll de inte vad de lovade utan solen vräkte ner och tempen kröp upp mot 15-16 grader. Trots dessa tråkiga yttre förutsättningar begav sig Heike och jag med cyklar ut på Liiidingö. Först forcerade vi en köttmur , bestående av löpare på väg till start (när jag hade fräckheten att försöka ta mig fram snabbare än dessa sengångare fick jag ett par helt regelmässiga axeltacklingar som gjorde att jag insåg det lönlösa i mitt försök.) Väl framme hittade vi våra blivande hjältar iklädda diskreta knalloranga skor och stiliga knälånga bruna strumpor. Efter att jag som rutinerad Lidingölöpare delat med mig av alla möjliga taktiska tips jag ligger inne med (såsom: kör hårt, spar lite kraft till sista milen, och "snygga strumpor") så small det till och fältet brakade iväg. Ibanez-Larz var antingen skrämd av risken att hamna i träsket efter 300 m eller så stärkt av välsignelsen som delades ut före loppet att han la iväg som en skållad råtta. Därefter följde våra övriga hjältar i startgrupp 1A: Tomas J, Fredrik S, Olof R och Mikael S.
Efter att ha skådat denna vackra syn var det åter dags att forcera den aldrig sinande strömmen av förhoppningsfulla löpare (bl a Christer och löpar-Uffe). Raskt ner till Kyrkviken och där kom då ganska snart en fyrhjuling med en baklängesåkande Magnus Carlegrim som måste ha missat oss. Annars hade han väl stannat och pratat lite med oss. Jag räknade löpare och med risk för ett sviktande minne så tror jag att Lars passerade som 33:a, Tomas som 52:a och Fredrik som 110:a. DET SÅG BRA UT ! (Men det gjorde det förra året också där).
Nåväl, nästa ställe att stå på var efter det lilla motlutet vid 20 km. Efter att med hjälp av rep och stigjärn tagit oss uppför den stog vi och säkert hundra andra sadister på krönet och väntade. Nu var det lite mer spridning på fältet. Fyrhjuling, kenyan, kenyan, kenyan, ken... nej hoppsan, en finne, kenyan sen följde de något blekare löparna. (bland de allra blekaste var Micke S, men tack vare klubbdräkten kunde vi identifiera honom) Lars hade här avancerat till en 21:a plats men såg lite tröttare ut nu, Tomas hade på grund av kräftor och för lite godis börjat tappa och hade nu Fredrik i hasorna runt 53:a och 60:a. Vi firade oss ner för backen och styrde med spänstiga steg kosan mot målet. Naturligtvis kunde inte jag nedlåta mig att stå på upploppet utan måste ju ge mig in 400 m in i skogen för att kunna ge några sista råd till våra löpare. Efter att de första 10 löparna passerat spekulerade vi i hur mycket Lars skulle tappa på sista milen. 11,12,13 DÅ KOMMER IBANEZ-LARZ Stark som en oxe, spänstig som en gasell och snabb som en iller. " DU LIGGER FJORTONDE" skriker jag. Lars ser oberörd ut och lägger på en väl avvägd spurt. Sen dröjer det inte så länge så kommer den taktiske mästaren Fredrik S på 50:e plats och rätt snart också Tomas-"jag tar mig bara runt"-Jennerstål. Genom att jag gav honom information att han låg 99 eller 100 (jag räknade nämligen även en dam) lurade jag honom till en spurt också, vilket resulterade i en hedrande
96:e plats. TRE man bland de hundra bästa i världen (det måste ju vara så eftersom det är världens största terränglopp) gör att Ola som satt löst efter förra årets flop nu åter har förtroende att lotsa våra krigare mot nya framgångar.
Nästa år har jag i ett svagt ögonblick lovat att jag också ska deltaga (ca 6 kilo lättare är det tänkt). Bland de hundra kanske blir svårt men sådär 120:e ska väl vara en lätt match.
Åk in och heja nästa år. Det är faktiskt skitkul. Per T.
P.S. För detaljerade resultat se Lidingöloppets hemsida.
Kommentarer
Trackback
