Ironman Hawaii-En tung dag värd att minnas
Redan på flygplatsen i LA kunde man skilja vissa människor ur mängden, det var dom brunbrända triathleterna som såg ut att vara huggna ur sten på väg till Kona Hawaii. När jag klev ur planet på the big Island kände jag den fuktiga varma luften slå emot mig med kraft. Skillnaden mot den friska, syrerika luften när jag skrapade rutorna på bilen morgonen jag åkte var som en annan planet eller i alla fall som på andra sidan jordklotet.
Jag mötte upp några av de andra svenskarna på plats och tillsammans kollade vi banan och gjorde resterande förberedelser. Vi konstaterade att det var väldigt varmt och det kändes bara som det blev värre ju närmre tävlingsdagen vi kom. Vi åkte omkring med Acn avstängd och svettades enormt, allt för att försöka anpassa oss till värmen. Jag visste att formen var god men kände mig ändå seg och slö, orkeslös helt enkelt. Jag försökte slå bort oron och tänkte att det är ju lika för alla.
Stämningen i Kona var speciell, fyllda av förväntan och spänning kollade athleterna in varandra och glänste med sina supercyklar iförda spandex och compressionsocks. Det var som ett enda stort tävlingsområde där var och en följde sin ritual för att optimera uppladdningen.
Den tionde oktober 06.45 såg vi på när 64 proffs piskade fart i vattnet för att köra slut på varandra i årets mest prestigefyllda triathlontävling. Sen var det våran tur att placera oss vid startlinjen. Kustlinjen var fylld av åskådare, ovanför oss hovrade helikoptrar och under oss simmade dykare. Musik dunkade ur högtalarna som försökte överröstas av en exalterad speaker. Jag tog plats långt fram och något till höger, tänkte att hur illa kan det bli? I Frankfurt var det ju tusen startande till och det gick ju bra. Startskottet sköts med kanon sen bar det av. Jag vet inte om det kan kallas simning utan mer åt hållet kickboxning i kombination med brottning. Det var den absolut värsta simningen jag varit med om och det verkade som att alla gjorde allt för att förstöra för varandra. Det drogs, slogs och slets och när jag försökte lämna utrymme för några slagskämpar runt mig trycktes jag ner under vattnet av dom som kom bakifrån. Så höll det på ett bra tag och strax efter vändpunkten var det en tjej som ville åt dom fötter jag höll. Hon började veva på ordentligt mot mig och när jag gav tillbaka (jag vet men det var hon som började) så simmade hon rakt över mig nittio grader från vår riktning? Hon kanske såg några andra fötter hon skulle försöka komma åt.
Ut på cykeln var det bara att försöka komma in i rätt känsla när vi körde en sväng söderut för att sedan köra tillbaka genom staden och ut på Queen K. Det är vägen längs kusten upp till vändpunkten i Hawi. Det kändes ganska snart att det skulle bli tufft. Solen stekte och det var inte ett moln på himlen. Motvind, men inte så stark som vi känt av på träningen i alla fall. Jag tänkte att det är något som inte stämmer så jag började trycka i mig bars och sportdryck och salttabletter i hopp om att jag skulle få bättre ben. Illamåendet kom inte helt oväntat i takt med hetsätandet men det var bara att låta det komma, det fanns annat som var värre. Upp mot vändpunkten är det en hyfsad stigning och med solen på konstant grilleffekt blev man riktigt mörad. Nu mötte jag dom första proffsen som kom dunkande nerför och det gav lite nya krafter. Efter vändpunkten började banans roligaste stäcka det var bara peta i det tyngsta man hade och blåsa på. Här kan det vara riktigt starka sidvindar som blåser omkull cyklister men det var inte värre än att man fick lämna tempobågen någon kort stund. På vägen tillbaka tilltog vinden som hade vänt och blåste ganska friskt framifrån och från havssidan om vartannat. Det gick segt och jag började längta till löpningen och att få börja plocka placeringar som jag brukar.
Gjorde en hyfsad växling men tog mig tid att få hjälp med att bli insmetad med solskydd och få en våt kall handuk över nacken och för att vara ärlig så behövde jag nog sitta ner och bli ompysslad en stund. Det brände ordentligt på rygg, axlar och nacke där solen satt sina spår och den där spänstiga känslan jag kan få när löpningen väntar uteblev.
Ut på löpningen var det packat med åskådare när vi tog en sväng genom staden och söderut längs kusten på Alii drive. Det var åskådare hela vägen till södra vändpunkten det var meddelanden skrivet på gatan och dom boende längs vägen sprutade vatten på dom som ville. Det var 42C och hög luftfukighet, mig hade det nog passat bättre om det varit Farenheit. Det var riktigt tungt från första stegen men jag hoppades att det snart skulle släppa. Gjorde ett toastopp efter några kilometer och det va skönt att få lite skugga en stund. Efteråt kändes löpningen faktiskt lite lättare men det varade ca 200m. Pulsen var låg men jag fick ta i och ändå gick det lånsamt. Jag funderade på om jag skulle trycka på men det var tur att hjärnan fortfarande hade kapacitet att inse att det inte var någon bra idé. Det kan bli jobbigt att maxa en hel mara och jag ville till varje pris i mål. Jag bestämde mig då att jag inte skulle jaga tid utan hålla mig joggande så länge det var möjligt men hade redan börjat gå i kontrollerna för att hinna kyla av mig lite med is, våta svampar och få i mig lite vätska. Det var skönt när det beslutet var fattat för då började jag njuta av det hela. Jag var på Hawaii och körde en Ironman, det är få förunnat. Jag böjade småle och tog tacksamt emot påhejningarna och tillropen. En amerikanska skrek; -nice booty you´hot och det fick mig att skratta, något jag inte gjort i en triathlontävling innan. Ut på löpningen norrut på Queen K blev det genast glest mellan åskdarna för att bli helt tomt. Jag hejade på Chrissie som i var på väg mot en överlägsen seger och fick ett leende tillbaka. Det är en ganska tråkig större väg där man kan se vad man har framför sig bra långt. Svart lava kantar vägen i det karja landskapet vilket inte direkt gör det svalare. Nu var det bara att kämpa på till nästa vätskestation en i taget. Totalt är det 5000 frivilliga funktionärer som hjälper och stöttar de tävlande under den långa dagen. Dom gjode ett kanonjobb och jag såg verligen fram emot att komma till nästa kontroll och sen nästa. Efter vad som kändes som en evighet och nästan var det också, skymtade jag solpanelerna i det mytomsunna Natural Energy Lab. Stället som kan knäcka även dom bästa och loppet många gånger avgjorts. Det sägs vara det varmaste stället på banan och är ofta helt vindstilla. Jag tog det ändå med gott mod för det skulle ju också klaras av för att ta mig i mål och jag trodde faktiskt inte att det kunde bli varmare. Ack så fel jag hade. När jag närmade mig vändpunkten i Energy Lab hörde jag tonerna av Europe och The final countdown vilket gjorde mig på riktigt bra humör, jag sjöng med och gjorde dancemoves, dock bara med armarna, benen orkade inte riktigt. Jag gav high fives till åskådarna där och gav mig i väg tillbaka mot målet vid Kailua Pier. Nu var det bara runt tolv kilometer kvar och jag började tro på att jag skulle hålla mig joggande hela vägen. Väl tillbaka I staden ökade publiktrycket, solen började sjunka mot horisonten och temperaturen hade fallit några grader. Längs Alii drive var det smockat med folk, jag tryckte på och avverkade dagens bästa kilometertid. Genom målportalen och hörde hur speakern ropade; -Erik from Sweden, you are an Ironman!
/Erik
Kämpar som kämpar
Vi är oftast en stark trupp som sluter an på måndagar, onsdagar och söndagar UTOMHUS! för att träna. För min egen del har jag märkt att det blivit en hel del löpträning då man förfryser om man står still i mer än 2 min. Bara positivt tycker jag :) (än sålänge) (fast kroppen är inte van att träna i kyla då pratar jag även för Chelsea's del)
Men snart förflyttar vi oss in. Dvs på måndag(ar) och söndagar i Ekebyskolan 16.30-18.30/15.00-17.00 men fortsätter utomhus ett par onsdagar till 18.00-20.00, sedan gäller Bosön.
Jag säger det igen: ni är välkomna till våran klubb om ni är sugna på att testa på hur det är att träna med oss. Mer info finns på vallentunafriidrott.se
Just för tillfället, soliga hälsningar från klubbens egna BigL
Sjöqvist dissade Finnkampen för oss!!!
Visste ni att landslagstävlande Erik Sjöqvist valde att dissa Finnkampen (kanske med lite hjälp av konstigt tänkande friidrottsförbundsmänniskor) för att springa 5 km i våran lilla ort, eller 5020 m för att vara exakt. Han gjorde det fint men jagades av vår egen favorit, Micke (aka min halvbror) (fake iaf) (aja somliga fattar).
5.25 blev Eriks tid och Micke bara ynkliga 21 sekunder efter. Men självklart tog han igen andraplatsen genom att vinna 10 km strax efter på 34.41... Vilket jag tycker är en väldigt hygglig serie.
Kan flika in att klubbens David Rimbe f 96 hade snabbast tid av alla på våran drygt 2 km långa bana. Tiden där blev 7.54 (en tid jag aldrig någonsin kommer närma mig, fast det är väl inte så konstigt kanske).
Fler rapporter från helgens Täby Open kommer troligtvis i veckan.
Nu säger denna snörvliga sjukling byebye
/BigL
VSM forts + Flåset
Men vad jag egentligen skulle tillägga här var att även jag är ortroligt imponerad över Sveriges erfarna tävlande. Vad som imponerade på mig mest under söndagen var detta resultat: 1 Carl-Erik Särndal 37 IFK Lund 153
Gissa grenen!!! Ja ni tror rätt, det är höjdhopp vi pratar om och 37 är inte startnummret utan året denna herre är född.
Den imponerande dykstilen fick mig att tänka om, och jag ska banne mig testa om jag ens kan ta mig över 1.20 med liknande teknik.
Jag slänger även ut en påminnelse om Vallentuna FLÅS som går av stapeln nu på lördag (29/8). Och vi hejar även på våra tävlande i Täby Open samma helg.
Now I'm signing out...
See ya xoxo/ BigL
Ombytta roller
Såväl ambitioner som förhoppningar var ju högt ställda inom klubben på förhand, dessvärre satte sjukdom och skador käppar i hjulen för flera av deltagarna både före och under tävlingshelgen. Tråkigt givetvis men samtidigt något att ha med i beräkningarna för de som tränar och tävlar på gränsen av vad kroppen förmår. Exakt hur dessa kroppar ser ut och varför de inte förmår mer låter jag vara osagt.
Ett inte oansenligt intresse för tävlingarna hade hur som helst infunnit sig och ombytta roller rådde i lördags när en grupp tillresta juniorer bekvämt satt på läktaren för att se tränare Per göra mästerskapscomeback. 200 meter var första gren och att försöken genomfördes i regn och rusk tidigt på dagen rubbade inte den rutinerade Per som tvärtom kontrollerat löpte igenom utan att göra mer än precis vad som krävdes för att gå vidare. En krånglande (akilles-?) häl hindrade honom dock att få ut full potential i finalen och medaljerna kändes väl aldrig riktigt nära. Humöret på läktaren var dock i topp, kanske på grund av Hannas medhavda vatten som konstaterades inte komma från någon hälsokälla. Då VFKs stafettlag utgått på förhand återstod längdhoppet för Per som trots en allt mer smärtande hälsena gjorde ett mycket annorlunda försök att delta. Då det visade sig att han glömt att pricka av sig lyckades han med konststycket att först övertala funktionären om att bli inskriven i startfältet, sedan delta i inmarschen för att till sist be om att få bli struken igen från startlistan. Man kan inte annat än imponeras av sådan klass! En obetydlig tävlande sätter sig bara diskret i bilen och åker hem, men tillhör man publikfavoriterna utgår man prestigefyllt och med stil - efter inmarschen!
Det skall tilläggas att stryka sig är ett privilegium som endast tillkommer tränaren. För övriga gäller som vanligt att endast senor eller muskler som är helt av räknas som anledning att inte tävla.
Vad juniorerna tyckte om tävlingarna är inte helt klarlagt men de såg i alla fall ut att trivas med att själva slippa nervositet och press för en dag och kanske var det inte sista gången de fick uppleva denna omväxling. Det viskas redan om revansch i Bollnäs vid kommande inomhusmästerskap.
Tidigare mästerskapsrekord som 30.51,48 på 10 000 m (Christer Hanell 1986), 14.34,38 på 5000 m (Lars Axelsson 1995) och 48,63 på 400 m (Mattias Sunneborn 2007) skvallrar om att dessa tävlingar innehåller en hel del idrottsliga topprestationer, men de mest beundransvärda idrottarna måste ändå vara de som bryter våra föreställningar om vad människan förmår, som tex 93-årige Herbert som sprang 100 och 200 m (Usain... vem är det?) och själv satt jag stum av beundran på läktaren och såg deltagarna i klassen M80 passera mållinjen i 800-metersloppet på 1.59,00...med bara ett varv kvar.
Mr T
SM!
BLOGGEN LEVER FORTFARANDE, woho :D
Loggade in på bloggen indag för första gången på sjukt länge och insåg att bloggen faktiskt inte dött än, tjoho :D Så lite uppdatering från helgen kanske?
Jag själv är väl sisådär nöjd med mitt resultat.... 100 m gick okej om man tänker på hur mycket jag tränat för det och förberedelserna.... höhö. Längden gick käpprakt åt helvete!! Tror inte att jag behöver säga nått mer än att jag är under stenhård träning just nu :p
Sanna den lilla filluren gjorde nog bland dom bästa resultaten då hon slog klubbrekord i diskus, GRATTIS till henne ;D Hanna pinnade på rätt bra på 400 och likadant gjorde Jonas på 200 och 400. Magnus pinnade också på men sprang lite längre, 800. Vet inte riktigt hur nöjda dom är ( ni får skriva det själva ;) ) men jag tyckte det såg rätt bra ut. Micke och Tomas som springer längre och som jag inte har så bra koll på sprang 800, 1500 och 3000 ?? Micke kom 3a på 3000 (va det 3000 eller är jag heelt ute och cyklar??) så grattis till honom. Sist men inte minst så tävlade BigL i spjut för första gången på länge och jag tror hon blev nöjd med sitt resultat. Lite cred till henne som kastade i ööösregn och såg yberglad ut i alla fall.
Detta va lite från helgen. Bilder togs i massor (över 1000st) Så HANNA du kan väl lägga in några när då får dom?? :)
puss så länge
// Klumpfot
EN DAG KVAR!!!!! ...VÅLÅDALEN HERE WE COME XD
Anyway...imorgon smäller det, äntligen drar vi till Vålådalen igen! :D Frida har tydligen äntligen lyckats bränna skivan så nu kan inget gå fel;) ...vi har dessutom handlat det sista inför resan; fika, minst 7 ton äpplen, godis, kyckling^^ och en frida-tidning och "veckans nu". hanna fick dessutom tamponger med i sin frida (!) -tidning ...hmm^^ (normalt med tanke på att de som läser den är typ 11 år^^. förutom detta har vi även laddat upp med ahlgrens bilar-plåster :D det är ett hårt liv i vildmarken så de kommer nog väl till pass ;D
Vi har tyvärr en DÅLIG nyhet också ...emma har blivit jättesjuk igen och kan antagligen inte åka med imorgon :( :( :( vi lider med dig emma, hoppas du blir frisk snart (gärna inom ett dygn^^) vet inte om vi skulle klara oss utan vår mästerfotograf^^
vi andra ser fram emot mycket rolig träning, hårt slit och en underbar talangjakt ;D (hanna och jag har förberett värsta bra numret ;D)
här kommer en ursnygg bild på "pers adapter" (de tappra som åker med till vålådalen)
Tjo å tjim
Nu till dagens träning. Vi va inte så många, bara 4 st faktiskt. Men en dag som denna så tycker jag att det är strongt.
I ösregn kämpade jag (BigL) å S med fallskärmslöpning och västlöpning (9x60m + 1x80m). Fallskärmslöpningen tror jag att vi har beskrivit förut. (springer med en liten fallskärm på släp som xtra motstånd) Västlöpningen var nog ny. Vi har en väst med vikter i så man känner sig ett antal kilo tyngre när man springer, vilket min lilla nästan läkta baksida-lår-sträckning inte tyckte om. Alltid är det något. Men nu e man halt igen. (tror jag ska döpa om mig till Lotta)
Lets go on... Mange å Jonie körde 3 långa å 5 korta (minns jag rätt nu?) intervaller. (kontakta någon av tidigare nämnda lr tränare för att få reda på mer detaljer) (Lr lämna en kommentar ;))
S avslutade med lite skivstång som ist blev till vikter :P å jag med lite vanlig mag å armstyrka (situps å armböj)...
Alla var vi genomblöta när vi gick därifrån, men om ni inte testat förut är det verkligen något jag rekommenderar, speciellt om man bär på lite irritationer... de bara rinner av en... Längtar till mosslöpningen! (fortsätt följ bloggen så förstår ni vad jag menar)...
Nu ser vi fram mot nya träningsdagar å hela fungerande kroppar!
//xoxo BigL
SAYO
Önska oss lycka till så kommer resultat efter helgen :)
// f
Mission Possible
Efter ett evinnerligt tjatande från halva klubben är det nu äntligen dags för mig att skriva.
Jag hade förra helgen den stora glädjen att se ett antal goda säsongspremiärer på Danderyds IP. Personliga rekord på löpande, hoppande och kastande band. Detta sammanföll med att jag via Jonas råkade se VFK:s klubbrekord. Ursäkta mig, men det dammade om den sidan! Där fanns rekord från åttiotalet...Som dessutom inte var särskilt bra ( rekorden alltså ) Därför har jag nu utsett mig till ledare för kommandogruppen "Mission Possible" .Vårt uppdrag är: Inom VFK finns 10 stycken klubbrekord som allvarligt hotar vår mentala hälsa. Vi skall inom loppet av fyra månader radera ut minst fem av dessa. Misslyckas vi eller blir tillfångatagna av fienden kommer vi att förneka allt rörande detta uppdrag. Lyckas vi däremot ( vilket jag förutsätter ) kommer gruppen att få sola sig i en glans som inte skådats sen Kung Salomos dagar.Efter varje delmål dvs klubbrekord kommer hela gruppen belönas på olika sätt.
De rekord som av er ledare utsetts till de nåbara i nuläget är följande, med tillkomstår noterat efter:
Män: 110 m häck 16.24 1988
400 m häck 55.47 1988
Kvinnor 100 m häck 15.60 1998
400 m häck 64.97 1987
längd 5.15 1984
tresteg 10.92 1998
kula 8.86 1980 !!!
diskus 23.48 1998
spjut 30.82 1994
Naturligtvis är det tillåtet att slå även icke här nämnda rekord. Inom denna grupp existerar inte ordet omöjligt. Vi kallar det
"lite knepigt".
I händelse av fler än fem slagna rekord, kommer belöningen öka enligt Richterskalans modell.
Detta meddelande kommer förstöra sig självt så snart ni läst det ...
//Er ledare
Lite bilder från helgens tävling :D
H lika söt som vanligt ;D
Frida gick till final med 1/100 marginal...bra taktik ;D det är ju onödigt att ta ut sig för mycket i försöken ^^
'
dagens "INTE HELT OKEJ" -bild! ...ingen tröja :S ...såå varmt var det faktiskt inte^^
övriga resultat: jonas vann män 200m (grattis brorsan!), hanna sprang helt ok på 200m, vet tyvärr ingen tid^^, jag stötte 9,63m i kula (helt ok tycker jag men nästa tävling ska det fan bli över 10m!) och som sagt så gick frida till final, kommer inte riktigt ihåg placering eller tid tyvärr. Bra kämpat allihop!, nästa tävling då jävlar ska vi krossa alla andra^^
Hoppas på bättre tider
Först vill jag gratulera S till pers i kula på drottningspelen lr vad var det?... även fast du inte var riktigt nöjd själv så e jag stolt =)... stor kram till dig... tyvärr vet jag inte hur det gick för de andra, får höra mig för när jag träffar de nästa gång... idag tog jag mig en sväng förbi ip trots att jag inte var med på träningen... hoppades på att solen skulle värma mer än den gjorde så jag kom hem med 5 vita fingrar :/...
aja nog om det... I helgen var det studentskiva som de flesta i vår lilla grupp var involverade i... (se bilderna)... ni får själva gissa vilka vi var. temat var kända filmkaraktärer ;) vad tycker ni?? :P
Jag tänkte inte säga så mycket mer... hoppas att det går bra att träna allihopa.. vi ses när jag blivit frisk (fysiskt!)
desinficerade kramar till er alla / BigL
Ber om ursäkt för segheten!
Nu måste jag tänka tillbaka vad vi har gjort sedan senast... Vi hade iaf en rolig träff hos Tolle 1 å Tolle 2 (fast Tolle 1 (lr 2?) var inte där.. och till honom vill jag säga att du missade nåt)... På menyn var det tacos och något som jag inte trodde att jag skulle uppleva, singstar på TYSKA!!!... Det var något som linkan lyckades imponera på... Han var på topp de resterande singstar tävlingarna oxå som bestod av ABBA, disney och... hmmm var det ngn mer... vatusan nu har minnet svikit... kan det ha varit melodifestivalen??!!??... (H var oxå en som toppade på de flesta låtar).. När vissa tröttnade på singstar blev det att ta till twister... se bilden nedan
På träningarna har vi varit lite uppdelade, som vanligt vi kastarna som inte orkar springa har kört lite styrke- och teknikträning då det gäller spjut, kula och diskus... och de andra diverse löpövningar med och utan "fall"skärm... tror inte att vi haft någon bild på det, men får lägga upp en om minnet är med mig... vad som menas är iaf att man har en liten skärm i en lina bakom sig när man springer så att man får lite extra motstånd och blir starkare och dessutom är det lite balansträning då vindarna drar en lite hit å dit...
Idag körde vi kastare på med vårat rejs (hihi vilken rolig stavning), amandie och F körde lite längdträning och resten sprang å gjorde några skivstångsövn om jag inte tar miste... För min del gick det lite tungt idag då mina lår har bombarderats med extrem träningsvärk sedan några hopp i backe i måndags!! Håller mig undan från trappor en vecka till!
Nu blev det ett långt inlägg till från mig, men eftersom vi inte skrivit på ett tag tycker jag att det är befogat... Ska även berömma F's fina inlägg.. Jag tycker verkligen om stämmningen i vår lilla grupp...Ni är välkomna att hälsa på oss och joina oss, skulle va roligt med lite nytt blod!!! Vi som skriver här är en grupp som e födda 94 och tidigare. Vi tränar på Vallentuna IP på måndagar, kl 17, onsdagar, kl 18, och söndagar kl 15. Tränaren heter Per!
Vi hörs /xoxo BigL
Big L back on track och glöm inte inlägget nedan
Första dagen för Big L att komma tillbaka på och så är ingen av mina kastkompanjoner där. Aja får hoppas att S gjorde ett bra jobb som skyltdocka och Linkan, vad han nu gjorde, också gjorde bra ifrån sig.
Nu så till saken. Vi började kvällen med en uppvärmning som min stackars kropp inte tyckte var en bra idé. Att 1 km jogg i gåtempo kan ge en känslor att vara en 84-årig gumma som har astmabesvär och egen resperator hemma (sååå avis på resperatorn för tillfället) är lite frustrerande när man är en *host* helt vanligt fungerande 20-åring annars.
Kvällen för min del fortsatte med lite kuliga kastövningar meeeeed... kan ni gissa... jag gjorde ju ordskämtet... kulor ;)
Resten av gruppen, H, LittleL, Amandie, Jonie, Mange och Periper, körde diverse sprintövningar (tror jag) och sedan stafettövningar, som jag tycker de blivit ganska bra på nu... go boys and girls, you got the flow... Chelsea körde en väldigt spännande träning som hon kallade "run over bums"... dvs häckträning, men med ett tillägg av extravikter på kroppen i form av en väst med vikter.
Min kvällsträning slutade i, nu kommer det barnförbjudet material så alla föräldrar ombedes sätta ögonbindlar på barnen under 15 år, herrarnas omklädningsrum. Hehe, det är faktiskt sant, men är inte så illa som det låter. (eller det beror väl på vems öron det möter om det låter illa eller inte :P) (haha känner att det här går nästan ifrån ämnet totalt) Det jag skulle komma till iaf är att löpgruppen (välkommen in i spelet) hade ärat besök av Z, och fick diverse benmassagebehandlingar. Såg inte helt fel ut, och jag kände själv en lust att slänga mig upp på bänken. Men men man kan inte få allt jämt.
Nu laddar vi upp inför en lördagsträff med lite chill och sing star (tydligen). Hoppas att det kommer ett helt gäng =)
Now I'm out of here...
xoxo Big L
Ha det bra på träningarna utan oss Tolleforsare ;D
som sagt drar jag till tyskland imorgon så jag kommer varken kunna komma på träningen eller skriva nåt här den närmaste veckan:( ...hoppas ni klarar er utan mig^^ träna hårt för det kommer vi att göra där, har t.o.m. med en medicinboll i bilen XD om vi får för oss att springa nåt i "skogen"/parken^^ så får vi väl se upp för ormar ;D ...kommer ihåg när alla började skrika för att emma såg en orm där förrförra sommaren^^
ät mycket påskgodis och träna på nu ;)
GLAD PÅSK! //S :D
no sunny sunday
Aja... den här söndagen var vi faktiskt ett helt gäng, med några skadade utöver den metala störning som genomgår hela klubben med några värre fall.. hehe inga namn nämnda.. vi fysiskt skadade var iaf me, mange, jonie och Cheesela (trodde d va va chelsea hon kallades, men men my bad)... de andra som var där är iofs några kroniska skadedrabbade: (haha kan man skriva så?) littlelisa, periper... å sen var såklart S och ssscchhtääääk(spade) F med... och till the grand finaliiieee H som bidrog till dagens lite underliga diskussion om varför alla gamla har lockigt hår, som började med rynkiga ben??? (hängde inte riktigt me där i början) diskussionen fortsatte iaf med att rynkorna med åren klättrar uppåt och tillslut har man de tillochmed i håret... därmed har alla gamla krulligt hår (förutom Hs mormor för hon e ganska ung :P) ...
om vi ska beskriva träningen lite oxå var det en del stafettträning.. tycker ni gjorde det väldigt fint (vilket jag även måste nämna är ett motto för klubben, att vi här i vallentuna hellre kämpar för att göra övningarna så fina som möjligt, enligt mig så är det viktigare än snabbhet å att lyckas bra (kan bero på att jag inte har nån chans på nåt annat än graciösa övningar) säga vad man vill om det men måste väl tillägga att det ofta satsas på snabbhet oxå här i klubben)... hmm var var jag... just det träning... jag var lite borta eftersom jag stod brevid under större delen av träningen å försökte pricka, vad som än fanns att kasta (visselbollar, medicinbollar och små bollar), i rockringar utlagda på golvet... Måste tillägga att jag även med hjälp av jonie (och mange på slutet) övade teknik (fråga mig inte för vad =P) genom att jonglera de små bollarna till varandra.... that brings me back to the days när min bror å jag stod i hallen på fornminnesvägen å regerade på att jonglera till varandra på vårat sätt... haha känner att jag kommer in på lite sidospår här å där... men nu igen tillbaka till saken... vilken?.... (man kan ju sina hasse & tage-skämt, aight jonie and periper?)...
ja just det träning... tror iofs att jag var klar med den beskrivningen, det kördes lite slangar oxå, som har varit beskrivna om du tittar neråt.. ditåt.. nej, skrolla! inte titta på fötterna!.... nu ska jag avsluta å hoppas att S gör sitt jobb å lägger upp den sötaste bilden någonsin på kastmästarna S och BigL (wait now, that's me :O =P) jonie tror jag vi tog bort från bilden här för d va lite pinit så det lägger vi upp på fb istället (förstorat) hehe... känn på den jonie! =P
Aja skåda och njut, dessa två underbara friidrottare.... born to be ;)... see ya tomorrow (and only for u S) tingeling tingeling (hua nu sitter den en vecka till) //xoxo BigL
Hur gick det här till?
Under dagens träning i Ekeby bestämdes det (av vilka då tro) att "någon" skulle blogga efter varje träning, och gissa vem denne någon blev idag? Okej, ärligt talat så är det väl min tur, det var väl dags att skriva något här.
Så vad gjorde vi idag, först å främst så kom jag i tid eftersom bussen för en gång skull var i tid. sena bussar tillhör väl inte ovanligheterna men denna lilla buss jag brukar ta har en liten egenhet att då och då inte dyka upp, skumt det där. Träningen började som vanligt med fotboll, hm jag vet inte vad ni andra tycker men jag vet inte om det gick så där jättebra för mitt lag... Jaja vi skyller på den där huvudvärken som gjorde att huvudet kändes som om det hängde två meter bakom en...
Sedan fortsatt träningen med lite häckövningar över en himla massa häckar. Applåder till mej eftersom jag inte trillade en enda gång. Tur det eftersom blåmärket jag fixade åt mej själv för... ja, flera veckor sedan fortfarande finns kvar. under de två timmarna i Ekeby hallen hann vi även med en del styrka, hopp och lite löpning.
På onsdag bär det iväg till bosön, för de som kan vill säga inte jag alltså :(
Det känns som om det har blivit lite dåligt med träning för min del på senaste tiden men det ska bli bättring på det när vi går ut och tränar på lite bättre tider.
Så mycket annat hände inte på träningen idag, Lycka till på Onsdag!!!
Kram L
HANNA
Iofs är sista bilden ganska söt på henne :) men vadå, jag vill ju inte va för taskig :)
HANNA - "MODELLEN!!!"
